Det svåra med att skriva om sig själv är att man varken vill vara mjäkig & självömkande eller narcissistisk & självgod men samtidigt så vill man framhäva sina positiva sidor, det här är trots allt internet, jag kan vara exakt det jag vill. Därför är det lika bra att jag skriver ner de saker som definierar mig, inte när jag föddes eller var jag lever eller hur många flickor jag har belägrat eller var jag spelat fotboll eller var min skolgång är eller något annat ointressant; jag skriver ner den musik jag lever med, den film jag ser och det liv jag vill leva.
Rent musikaliskt faller jag för ett ganska brett spektra av genrer; jag tycker om brittisk post-punk & shogaze & tweepop ifrån 80-talet, jag tycker om bräcklig/skör och simpel popmusik ifrån 2000-talet, jag tycker om alienerande och/eller alienerade texter, jag tycker om hiphop ifrån en distans och så tycker jag om elektronisk musik som inte hatar sin lyssnare. Framförallt så anser jag att Bob Dylan är bland historiens viktigaste män.
Rent filmmässigt har jag enkelt för att älska filmskapares sätt att skapa film, många filmer förstörs på grund av att världen inuti filmen är så ointressant och endimensionell. Hayao Miyazaki, Andrej Tarkovskij och Ingemar Bergman är(/var) konstnärer vars verk jag alltid kommer att hålla nära hjärtat. Sen så tycker jag om Francis Ford Coppola, Gudfadern del 1 & del 2 är de två bästa filmer som skapats.
När jag blir gammal ska jag bo på landsbygden, långt ifrån civilisationen, sittandes på min veranda med en cigarr och endast stjärnorna som sällskap. Gärna i England, hade Midsomer funnits hade jag bosatt mig där. Har jag nämnt att jag är en anglofil? Jag vill leva i Storbrittanien. Jag vill vara en advokat i min stad, i London. Men det är år tills dess, i min väntan skriver jag om sådant jag tycker om.
Och så döptes jag till Carl Fredrik, kapitalist in the making.
6 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
04 augusti 2009 den 15:24
victor
Du, Fredrik. Ska vi inte ta och starta en musikblogg? Har flera intressanta uppslag för hur man på ett enkelt sätt ska få många läsare. Intresserad?
04 augusti 2009 den 15:27
iamnarcissus
Helt klart intresserad! Pitcha på, vetja.
04 augusti 2009 den 15:58
Victor
Fett. Tänkte en halvnischad alternativ hype-blogg med mycket subjektivitet. Lite krönikor, artiklar, recensioner, få in fötter så man kan intervjua etc. Huvudidén till att få många läsare är att headhunta svenska småband på myspace sen skriva om dem, vilket jag tror kommer göra så att alla de där små banden blir intresserad av att läsa då chansen att man skriver om dem uppkommer. Det är i alla fall min grundtanke. Försöka hitta lite oanad skrivtalang så man blir ett gäng på många. Ett gött namn är ett måste, några förslag, alla är tänkta att göra nån musiknörd glad:
Rust Never Sleeps
The Late Greats
How To Fight Loneliness
07 augusti 2009 den 01:45
iamnarcissus
Det låter oerhört bra faktiskt. Ska vi jaga folk på Söderport, i Kristianstad, i ett större forum, eller har du kanske redan möjliga mål? Ska vi ha ett vitt spektra när det kommer till genrer, alltså, skriver vi om det vi gillar eller något vi bestämt att vi ska skriva om (något vi då gillar, såklart)? Frågor, frågor!
10 augusti 2009 den 08:29
Victor Malm
Jag vet inte riktigt var man hittar människor, men tumregeln är väl att så länge de kan sin grej (hiphop eller vad det än månde vara) så är det tipptopp.
Någon form av organisation runt det hela har jag tänkt. Dvs, vi släpper si och så många skivrecensioner då och då, återkommande krönikor (fredagskrönika etc), så att besökarna vet att där alltid finns något (Söndag: Myspace breakdown, typ).
Jag tror inte att man aktivt ska skriva att man söker skribenter, då det ger ett något oseriöst intryck. Bättre att prata med folk man känner, skriva att man söker medarbetare eller låta folk mejla en.
16 augusti 2009 den 18:19
iamnarcissus
Det hela låter jävligt genomförbart, det enda vi saknar just nu är egentligen skribenter och en domän.