Därmed var det med lite blandade känslor man gick in för dagen. Visst, allt är ju fett najs et cetera. Men man vill inte ha kemi, och det gick ganska kasst på provet i måndags. Jobbigt läge. Den enda glädjen man kan få ut av en torsdagmorgon är egentligen att gå in på toaletten vid bodegan och titta på den lustigt formade pissoaren (den ser ut som en bakdel på en tjock man).

Som tur var fick jag en jävla sjua på provet. En jävla sjua. Det enda SL-säret som lyckades med att naila det, glädje!

Det var allt jag ville ha sagt, glad mun.

(post scriptum: månadens bästa jävla musik är gjord av A PLACE TO BURY STRANGERS, remember the name.)

Det är idag cirka en månad sedan jag rörde min blogg, mitt lilla kärleksbarn, trettio händelserika dagar utav rent drama värdigt en blockbuster ifrån Hollywood; hunnit uppleva vad karma verkligen betyder, hunnit skaffa nya idoler, förvärra min anglofili, rensa den här ursäkten till anteckningsblock. Men allt är fint ändå. Blivit underground. Lärt mig uppskatta svartvita saker. Et cetera.

Och så ska bloggen bli bra igen.